Kinesiska barnmössor och tygtigrar och lite annat

I mina samlingar har jag ett antal kinesiska tigrar av tyg. Under mina numera tre stycken resor till det stora landet i öster har flera stycken fått följa med mig hem. De bor i tygskåpen i vardagsrummet. Häromdagen tog jag ut dem på vårpromenad. Då såg det ut så här. Just dessa köpte jag hösten 2012 vid ett besök på kinesiska muren. De är alla gjorda av olika tyger, lika fast olika.

Barnmössor i Kina är verkligen något häftigt och speciellt. Flera stycken har jag nu lyckan att äga. Här kommer foton på några av dem. 

För ett tag sedan fick jag på ett fantastiskt broderat förkläde som jag bestämde mig för att ta hand om. Då och då tar jag fram det för att njuta av de ypperliga broderierna. Jag vet inget om dess ursprung men tänker mig att det skulle kunna vara från exempelvis Ungern. Om någon av er som läser detta vet mer så blir jag jätteglad om ni hör av er. Nederkantens broderade bård är ca 15 cm bred. Överkanten är mer sparsamt broderad med en blomma i varje hörn.

Så till sist ett lapptäcke av tegel från världen utanför lägenheten. Denna vägg finns på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Så himla fin tycker jag.

Broderisöndag över takåsarna

Idag har jag haft en härlig dag. Vi träffades ett gäng för att brodera tillsammans. Alla hade med sig olika projekt, en del fler än andra. Själv packade jag lite blandat, påbörjade bitar, garn, tyg, knappar och band i en salig röra.

Hela dagen från kl 10 till kl 16 höll vi på. Vi fikade, skrattade och sydde och sydde och vips var dagen slut. Efteråt känner jag att jag skulle göra detta oftare, dvs träffa trevliga människor och hålla på med slöjdande. Jag syr och stickar mycket hemma för mig själv och då i sällskap av en ljudbok, en podcast eller en film eller kanske teveapparaten. Det är visserligen helt ok det också, men det blir ju inte en massa trevliga diskussioner.

Som vanligt fotograferade jag helt oplanerat och har därför inte alls de foton jag trodde nu när jag ikväll ska skriva detta. Suck, tänk att jag aldrig lär mig. Därför kan jag inte alls visa er allt det fina som de andra gjorde. Jag kan berätta att två marsmor, de fiffiga syfodralen som man kan ha nålar, tråd osv i, påbörjades. Ett armband i korsstygn jobbades det på. En lurvig fårväska blev klar. En mössa fick mera broderi på sig.  Ett tyg till ett lock till en ask dekorerades med korsstygnsrosor. Kanske var det något ytterligare som jag missade. Ber om ursäkt isåfall.

Lokalen där vi var ligger helt fantastiskt ovanför takåsarna i Stockholms city. Härligt! Vilken utsikt!

Arbetsbordet blev en härlig röra. Inspirationsböcker sida vid sida med garn, saxar, tygbitar och bandsnuttar.

Titta här vilket härligt kreativt kaos:

En sypåse i röda lappar syddes det friskt på. Den hade jag iallafall fotograferat. Ibland har man tur som en tokig.

Själv sydde jag på en blivande fodral till en läsplatta. Tyvärr stannade tillverkningen av eftersom jag inte hade något bra fodertyg med mig. Det enda jag hade en tillräckligt stor bit av var ett tyg från Kina, alldeles för dyrbart för att ha som foder. Inget högt ekonomiskt värde, men svårt att ersätta. Tur då att jag kunde fortsätta på något som jag tror blir en sypåse, dvs en påse att ha pågående projekt i. Såna påsar kan man inte ha för många av. Jag som har många projekt behöver också många påsar...

När vi fikade hittade jag så detta fina prickiga fat som jag tänkte kan bli en bra inspiration till något i framtiden.

Foton och tyg från förr och trollhasseln blommar!

På mitt arbetsbord har jag en hög med nya fina tyger köpta från England. De är sk reproduction fabrics dvs gjorda efter gamla mönster. Tittar på dem och känner mig lycklig att få äga dessa.

Som ni säkert har förstått så gillar jag gamla saker. Det är därför det är roligt när gamla fina tyger finns upptryckta igen. Att få tag på såna här tyger i original är knappast möjligt och om jag skulle få det så skulle jag inte nog vilja klippa i dem.

Vad det ska bli av just dessa vet jag inte riktigt än. De får ligga i en fin hög och vänta lite. Just nu funderar jag både på nåldynor och fodral till läsplattor. 

I mina samlingar har jag inte bara en hel del tyger, band och knappar utan även ett antal gamla fotografier. Jag kan inte låta bli att ibland köpa sådana när det är något särskilt med dem. Det kan var en stilig hatt, en fin klänning, ett gulligt barn eller något annat som gör dem viktiga att ha. 

                            

                                 

                       

                                 

                             

 

Jag kan inte låta bli att fundera vilka dessa människor var och hur de levde sina liv. 

Den stiliga gossen, vem var han?

Flickan i rosa, Pauline Hall, vem var hon? Konståkare trodde jag. Men efter att ha kollat det så har jag kommit fram till att hon började som dansare vid 15 års ålder. Senare blev hon operettstjärna och primadonna. Hon var från USA, föddes 1860 och dog 1919.

Jag tänker också på hur det kan ha känts att gå till fotografen, något som man inte gjorde ofta alls. Numera kan vi ta bilder hela tiden, hur ofta och hur mycket vi vill. Vi omger oss med bilder. Det är fantastiskt hur vi kan dokumentera våra liv. Det kan vara bra att ibland tänka att det inte är så länge sen det var helt annorlunda. Bra att få lite perspektiv på tillvaron.

Till slut något vackert från naturen. Trollhasseln nedanför vårt hus blommar. Den är så fin tycker jag. De busiga, trassliga blommorna är gula. Det var inte det lättaste att fånga den på bild. Jag hoppas att ni kan se något av den. 

Våren är på väg!

                                   

   

Mässbesök och en tripp till Vällingby

I helgen var det både Antikmässan och Syfestivalen på Älvsjömässan. Det blev en heldag för äldsta dottern och mig. Vi började med Syfestivalen och tog oss igenom med ganska lagom fart. Med oss hem fick vi några små godbitar.

Trots mitt inköpsstopp för garn fick jag med mig lite tweedgarn från Tant Kofta hem. Färgen var så vackert blå att jag inte kunde motstå tanken på en kofta eller tröja av detta. Det blir kanske några svala sommarkvällar i år också och då kan den behövas. Just en sån blå med små fina tweedprickar.

En ny bok fick jag också tag på. Den passerade de hårda krav jag har numera. Eftersom det är så fullt i bokhyllorna så måste en bok vara vacker, tidlös och användbar som inspiration på lång sikt. Denna är estnisk och så himla fin att den klarade alla kraven. Tyvärr är denna enbart på estniska, men med de fina bilderna och de tydliga arbetsbeskrivningarna så blir det inga problem tror jag. Det går ju att kolla upp på internet vad enstaka ord betyder. Fast det är klart att det vore roligare att förstå allt som står i den. Den är full av fina foton och beskrivningar på hur man syr påsar av lappar, barnmössor och dockor med tillhörande folkdräkter. Det finns också broderimönster och en massa stickmönster.

Det är absolut ingen risk att mitt knapplager är på väg att ta slut, men jag passade ändå på att ta chansen och bunkrade upp lite till. Fördelen med knappar är iallafall att de inte tar så himla stor plats.

Pärlemorknappar tillhör mina favoriter. De röda fina tårtknapparna i glas är som små konstverk och de fick följa med hem de också.

Hårnålar går det åt många hemma hos oss med två långhåriga tjejer. En sån här förpackning går helt enkelt inte att motstå. Den var fylld av hårnålar när vi köpte den. Nålarna fanns i olika färger, men flickan på förpackningen var blond på alla. 

På Antikmässan köpte jag faktiskt inget alls. Det har inte hänt någon gång tidigare under de drygt tjugo år som jag har besökt mässan. Jag har funderat lite på vad det kan bero på och kom fram till att det är en kombination av att vi har så mycket saker hemma och att jag nog blivit mer kräsen med åren. 

Det fanns en fantastisk giraff i plysch, som ett Steiffdjur, som jag gärna hade haft hemma. Den var jättehög, minst 1,80 m, och dessutom såld så vi är fort farande utan jättegiraff. Jag hittade ett snyggt målat skåp för 135 000 kr. Inte heller det kunde vi ta med hem. 

Dottern däremot fyndade en svart klänning i sann 20-talsanda, ärmlös och täckt av rader med fransar. Den passade perfekt och kommer nog användas vid en del festliga tillfällen framöver. Kanske i skolan också, vem vet. Även den passerade kontrollen som tidlös och användbar en längre tid framöver.

Idag var jag i Vällingby Centrum och träffade min mamma. Vi var på jakt efter födelsedagspresenter åt yngsta dottern som fyller 12 på torsdag. Tänk att den lilla blir så stor nu. 

På hemvägen passade jag på att fotografera dekorationerna vid tunnelbaneperrongen. Dessa spetsar tillhör mina favoritkonstverk i t-banan.

Ständigt dessa lagningar! och en liten fågel

Denna dag är lika grå som de flesta andra den senaste tiden. Jag kan dock visa något som fick mig att bli glad. En vackert blommande julros i trädgården hos min mamma. Och intill den några små vintergäck som tittat upp. Det finns hopp om vår nu, kanske.

Älskade kläder som används länge och väl behöver lagas. Roligt tycker jag att det är att göra det. Allra helst så att lagningen blir en dekoration. Här nedan kommer några exempel på hur man kan göra en lagning. Den här provlappen av jeanstyg med olika lagningar gjorde jag i ordning till en kurs jag höll för ett tag sen. Temat för kursen var delvis återbruk. Allt är sytt med vaxad lintråd.

En lapp ovanpå hålet. Jag har sytt fast den med förstygn runtom först. Sedan sydde jag förstygn över hela lappen för att få det stadigare. På en liten del av lappen kastade jag runt kanten för att tyget inte ska fransa sig. Om man är ännu mer intresserad av att tyget inte ska fransa sig kan man vika in kanterna runt om hela lappen. Nackdelen med det är att det då blir lite knöligare.

Här sitter lappen under hålet. Även här har jag sytt fast den med förstygn. Det blir en fin dekoration tycker jag. Runt en bit av hålet har jag kastat kanten för att slippa fransar. Vilken lösning man väljer är beroende på vad man vill ha för utseende. Också beroende på vilket plagg det är, vilken plats hålet sitter på, tygets kvalitet och hur mycket man ska tvätta plagget.

Så här ser det ut på avigsidan av lagningen. Jag har tagit till rikligt med tyg. Senare kan man klippa bort det som är överflödigt. Lämpligt är också att kasta kanterna så att det inte fransar sig vid tvätt.

De översta korsstygnen är ditsydda för att täcka en fläck. De röda förstygnen under är sydda för att tyget där börjar bli tunt. Undertill har jag satt ett bomullstyg för att förstärka. Det är en bra idé att ha koll på ställen som brukar bli slitna och göra lagningarna innan det går hål helt och hållet.

Nedtill på en ärm på en älskad yllekofta har det gått hål. Här har jag gjort den lite mer traditionella stoppningen med ullgarn, i detta fall blandat med syntet för att bli starkare. Kanten var helt trasig så där gjorde jag en kantning med tyg från en gammal skjorta. Det blev en ganska bra kombination tycker jag. 

Här är nederkanten på ärmen på ännu en älskad yllekofta. Denna köptes begagnad för en billig slant. Ärmarna är lite för långa så jag har haft dem istället för vantar ibland och kanske dragigt för mycket i dem. Det var ett stort parti som hade blivit tunt så det var lika bra att ta till ordentligt med tyger och band. Det röda tyget med blommorna vek jag in kanterna på och så håller det lite bättre. Om det blårutiga slits ut får jag väl helt enkelt laga lagningen!

Det var något om lagningar. Jag gillar verkligen att göra dem. Det är som en hyllning till de älskade plaggen. En utmaning att ge plagget längre liv. 

När jag ser någon gammal textil som är lagad blir jag extra intresserad. Jag köper gärna sånt som är lappat och lagat. Det är ofta ännu vackrare tycker jag. Det har lite mer själ än det perfekta.

Jag slutar dagens inlägg med en liten fågel som blev till idag. Kanske den också är ett vårtecken. Den fick kropp av fint blommigt bomullstyg, vinge och ben av vadmal. Det var väldigt roligt att göra den. Det blir nog fler så att den får några kompisar.

Längtan till våren

Just nu längtar jag extra mycket till våren. Jag längtar efter ljuset, efter solen och värmen. Tänk om solen kunde lysa snart. Idag är det ännu en grå dag i Stockholm. 

För att på något vis stå ut plockar jag fram en liten skatt av tygbitar ur mina gömmor. En påse full av små blommiga lappar. Dessa har jag köpt på Etsy, den fantastiska sajten med saker från hela världen. De är bitar av amerikanska mjölsäckar. Mönstren är oändliga, många av dem skulle jag vilja ha större bitar av. Jag ser många blommiga klänningar framför mig när jag bläddrar bland dem. Jag sorterar dem i högar efter färger och mönster.

För att inte bara ägna tiden åt att sitta och sortera tygbitar börjar jag sy på ett lapptäcke. Jag blandar dessa fina blommiga lappar med bitar av gamla handdukar. Vad detta slutar som vet jag inte, men jag tror nog att det som vanligt blir en kudde. Kuddar är så bra och trevliga.

Som vanligt syr jag för hand med mitt älsklingsstygn nummer ett förstygnet, dvs det som även kallas tråckelstygn. Jag syr ihop med förstygn så små som det går utan att bli jobbigt. Sen kastar jag sömsmånerna med kaststygn om tygerna verkar fransa sig. Så viker jag sömsmånerna åt ett håll och syr en söm med förstygn från rätsidan. Det betyder att jag syr varje skarvning med tre sömmar. Fördelen med förstygn är att man kan sy flera på en gång. Det tar inte så lång tid som det kan verka. 

Resultatet blir både stadigt och snyggt tycker jag. Förstygnen ger ett lite vågigt uttryck som ger ytan mera liv. Jag har provat att sy ihop på maskin men jag tycker inte att resultatet blir som jag vill ha det.

Tråden jag använder är lintråd, knyppeltråd av grovleken 35/2. Den finns i ett flertal färger. Mina favoriter är röd och blå. Innan jag syr med den vaxar jag den med bivax för att få den att både glida lättare genom tyget och hålla bättre.

På avigsidan ser det ut så här:

På rätsidan blir det så här:

När jag syr gör jag oftast remsor som jag sedan syr ihop. För att det inte ska bli för knöligt så försöker jag fixa till det så att skarvarna inte ska mötas. Åt vilket håll jag viker sömsmånerna beror på hur jag vill att det ska se ut. Ibland viker jag åt det tjockaste tygets håll ibland åt det tunnaste. Det blir ju en skillnad i nivå på tygerna. Det tyg som får sömsmånerna åt sitt håll kommer högre upp. 

Som vanligt har jag flera saker på gång samtidigt. Kombinationen rött, vitt och blått har mer och mer tagit sig in hos mig har jag märkt. Jag gillar den helt enkelt.

Här är det ett gammalt rutigt favorittyg från loppis som får hänga ihop med prickigt, småblommigt, jeanstyg och en gammal linnehandduk. Den riktigt uppmärksamme ser att det rutiga tyget innehåller svart också. Det gör inget tycker jag.

Det blå bottentyget köpte jag i Kina hösten 2013. Det var jättebilligt och jag ångrar att jag inte köpte mer. Till våren bär det iväg igen till Kina. Denna gången för en dryg vecka i Shanghai. Förhoppningsvis kan jag få tag i mera liknande tyg. Och andra sorter också. 

Glömda godbitar ur bokhyllan.

Häromdagen tog jag mig en noggrannare titt i bokhyllan och gjorde därmed några små fynd. Jag hade glömt att jag hade dessa trevliga böcker. Slutsatsen blir att jag oftare bör ta mig en djupare koll i mina hyllor. Kanske hittar jag fler intressanta böcker som jag hade glömt att jag hade.

Här kommer lite smakprov ur några av böckerna jag hittade. Första fotot är bokens framsida. De följande kommer ur just den boken.

Denna kom ut 1932.

Och den här är från 1933 och innehåller allt man behöver veta om sömnad.

Den här är som synes från 1947.

 

Jag har ännu inte några planer på att göra något ur någon av böckerna men vem vet vad som händer i framtiden. Den stickade skotska västen är verkligen piffig. Eller hur?