måndag 3 februari 2014

Längtan till våren

Just nu längtar jag extra mycket till våren. Jag längtar efter ljuset, efter solen och värmen. Tänk om solen kunde lysa snart. Idag är det ännu en grå dag i Stockholm. 



För att på något vis stå ut plockar jag fram en liten skatt av tygbitar ur mina gömmor. En påse full av små blommiga lappar. Dessa har jag köpt på Etsy, den fantastiska sajten med saker från hela världen. De är bitar av amerikanska mjölsäckar. Mönstren är oändliga, många av dem skulle jag vilja ha större bitar av. Jag ser många blommiga klänningar framför mig när jag bläddrar bland dem. Jag sorterar dem i högar efter färger och mönster.





För att inte bara ägna tiden åt att sitta och sortera tygbitar börjar jag sy på ett lapptäcke. Jag blandar dessa fina blommiga lappar med bitar av gamla handdukar. Vad detta slutar som vet jag inte, men jag tror nog att det som vanligt blir en kudde. Kuddar är så bra och trevliga.



Som vanligt syr jag för hand med mitt älsklingsstygn nummer ett förstygnet, dvs det som även kallas tråckelstygn. Jag syr ihop med förstygn så små som det går utan att bli jobbigt. Sen kastar jag sömsmånerna med kaststygn om tygerna verkar fransa sig. Så viker jag sömsmånerna åt ett håll och syr en söm med förstygn från rätsidan. Det betyder att jag syr varje skarvning med tre sömmar. Fördelen med förstygn är att man kan sy flera på en gång. Det tar inte så lång tid som det kan verka. 

Resultatet blir både stadigt och snyggt tycker jag. Förstygnen ger ett lite vågigt uttryck som ger ytan mera liv. Jag har provat att sy ihop på maskin men jag tycker inte att resultatet blir som jag vill ha det.

Tråden jag använder är lintråd, knyppeltråd av grovleken 35/2. Den finns i ett flertal färger. Mina favoriter är röd och blå. Innan jag syr med den vaxar jag den med bivax för att få den att både glida lättare genom tyget och hålla bättre.

På avigsidan ser det ut så här:


På rätsidan blir det så här:


När jag syr gör jag oftast remsor som jag sedan syr ihop. För att det inte ska bli för knöligt så försöker jag fixa till det så att skarvarna inte ska mötas. Åt vilket håll jag viker sömsmånerna beror på hur jag vill att det ska se ut. Ibland viker jag åt det tjockaste tygets håll ibland åt det tunnaste. Det blir ju en skillnad i nivå på tygerna. Det tyg som får sömsmånerna åt sitt håll kommer högre upp. 



Som vanligt har jag flera saker på gång samtidigt. Kombinationen rött, vitt och blått har mer och mer tagit sig in hos mig har jag märkt. Jag gillar den helt enkelt.


Här är det ett gammalt rutigt favorittyg från loppis som får hänga ihop med prickigt, småblommigt, jeanstyg och en gammal linnehandduk. Den riktigt uppmärksamme ser att det rutiga tyget innehåller svart också. Det gör inget tycker jag.




Det blå bottentyget köpte jag i Kina hösten 2013. Det var jättebilligt och jag ångrar att jag inte köpte mer. Till våren bär det iväg igen till Kina. Denna gången för en dryg vecka i Shanghai. Förhoppningsvis kan jag få tag i mera liknande tyg. Och andra sorter också. 














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar