Gott och blandat och någon julklapp

Igår bestämde jag mig för att sätta igång på riktigt med julklappstillverkningen. Hittills har jag bara haft lite lösa planer, nu måste detta struktureras upp. Det är inte så många dagar kvar.

Tittade i tygskåpen i vardagsrummet för att få inspiration. Där bor också alla tigrarna från Kina och en del andra godbitar såsom dockor, barnmössor och några små tygdjur.

Tog en titt på min anslagstavla för att se om det ger nåt. Denna är nog en av de bästa inredningsdetalerna i vårt hem, iallafall enligt mig. Den är klädd med gamla handdukar och dukar och sitter invid mitt arbetsbord i vardagsrummet. Där sätter jag upp fina bilder, pågående broderier, härliga tygbitar och annat viktigt. 

Invid soffan finns ett annat inspirationsställe, den trevliga knopplisten med 13! knoppar att hänga saker på. En dröm för en samlare som vill se alla sina små påsar, fina nyckelringar, hängen med tofsar, halsband och annat smått och gott. 

Efter att ha tittat på allt detta tycker man att det borde kunnat komma igång, skapandet. På sätt och vis gjorde det väl det. Jag fortsatte på en kudde som jag påbörjade tidigare i höst. Under tiden funderade jag på vad mer som ska tillverkas före jul.

Så här ser kudden ut nu: Den ska bli 40 x 40 cm tror jag.

Avslutar detta inlägg med en glimt från min skål med tyg, garn och lite påbörjat. 

Trevlig första advent på er!

Sashiko i Härnösand

En helg i höstas besökte äldsta dottern och jag Härnösand. Där pågår nämligen något fantastiskt: 

En sashiko- utställning! 

Det är fortfarande några dagar kvar av utställningen. Åk dit ni som har möjlighet!

Sashiko är ett broderisätt från Japan. Stygnen man använder är förstygn. Det som också kallas tråckelstygn. Jag föredrar att bruka ordet förstygn, eller upp- och nerstygn. Tycker att tråckelstygn ofta sägs lite nedlåtande. Detta enkla stygn kan kombineras på olika sätt som ni ser i på fotona. Det här sättet att brodera är helt underbart meditativt och rogivande. Jag gillar det verkligen. Det blir ett lugnt och trevligt flyt i och med att man inte funderar en massa på vilka stygn man ska använda.

Nedan följer några bilder från denna härliga utställning. 

Utställningen är en blandning av gamla textilier och nysydda. De nya är gjorda av Hisako Hagiwara, en fascinerande kvinna från Tokyo. Hon var i Sverige tillsammans med sin man i samband med invigningen av utställningen. 

Dottern och jag var anmälda till en workshop med namnet "Sy en väska". Inspiratör och lärare var Hisako Hagiwara från Tokyo. Hon pratar bara japanska och kursen tolkades till svenska. 

Väskorna på bilderna nedan har Hisako- san sytt. Meningen var att vi skulle göra liknande på kursen. 

På den undre väskan är det knutar på rad. Dessa görs inte som franska knutar. Utan man gör helt enkelt det antal halvslag, "vanlig" knut, som behövs för att få rätt storlek på knuten. Knutarna pressar man ner med fingret mot tyget innan man drar åt dem. När man är klar sticker man ner nålen på avigsidan. Och så upp vid nästa ställe där det ska vara ännu en knut.

Vi fick alla en lika stor tygbit. Det var ett ganska glesvävt bomullstyg, härligt att sy i. Garnet vi sydde med var ett ganska löstvinnat bomullsgarn. Både tyg och garn hade Hisako- san växtfärgat.

Hur vi sen valde att mönstra vårt tyg var individuellt. 

Min väskbit ser numera ut som på fotot nedan. Kanske blir det en väska så småningom, vem vet.

Läs i nummer 5  2013 av Hemslöjd för att läsa om sashiko och om paret Hagiwara från Japan.

Syfodral så bra att ha!

I min ägo har jag ett gammalt syfodral som jag köpte för några år sedan på en samlarmässa. När jag fick syn på det steg min puls och kinderna blev röda. Jag närmade mig det lugnt och försiktigt för att inte visa mig för intresserad. Jag synade det i sömmarna och frågade lite om det. Antikhandlaren sa att de hade köpt det tillsammans med en del samiska saker. Någon närmare proveniens än så fick jag inte.

I Nordiska museets samlingar finns ett liknande fodral. Det är registrerat som sypung och kommer från Vilhelmina i Lappland.

Det är sytt av olika sorters ylletyger i brunt och svart och är kantat med mönstrade bomullstyger.

T

Innan jag gjorde detta fantastiska fynd hade jag sytt mig ett eget i i stort sett samma modell. Flera av mina vänner har liknande syetuier och de är verkligen jättefiffiga. De kallas av vissa marsma, ett samiskt ord.

Det här etuiet har en blandning av tyger från jordens olika hörn. Det randiga är en bit "bredda", framvåden från en Rättvikskjol. Det blommiga har jag köpt i Kina. Så är det lite jeanstyg också. Och så ylletyger.

Den senaste veckan har jag legat sjuk med feber och hosta. När febern väl gick ner och bara hostan var kvar så fick jag lite inspiration och ork att sy mig två nya syfodral. Mitt första som jag sydde 2004 har blivit slitet av all användning.

Först sydde jag ett lika stort som mitt första, cirka 10 x 17 cm. Istället för en läderrem att stänga med bestämde jag mig för knapp och knapphål. Jag bestämde också att jag inte behöver en så stor och lång "flik" med plats för nålar. I det här fodralet får det plats med ett litet broderi förutom nålar, tråd och garn och sax.

När jag hade sytt det här kom jag på att det kunde vara bra att ha ett lite mindre också, ett där det bara får plats med sax, vax och nål och tråd. Detta är ungefär 8 x 10 cm utan flik.

Så nu har jag en trevlig liten samling av syfodral som jag kan använda vid olika tillfällen beroende hur mycket jag ska ha med mig. Det gamla fodralet får bara följa med mig när jag har kurser annars får det stanna hemma.

En ny bok och mera lapp vid lapp

Så har jag den i min hand Åsa Wettres nya bok om lapptäcken, "Spår av liv". Den är lika vacker som den första boken om gamla svenska lapptäcken. Den luktar gott och är fylld av bilder på fantastiska lapptäcken och berättelser om olika människoöden. Läs den!

När jag skulle fotografera den så la jag den på mitt enda stora lapptäcke. Sån tur att jag slog till och köpte det på Stadsmissionen för några år sen. Jag gick och höll i det ett tag och tänkte nästan låta bli och köpa det, så tokigt det hade varit. Mitt täcke är inte så jättegammalt. Av tygerna att döma så skulle jag tro att det är från 1930- eller 1940- talet.

Här kommer några bilder på mitt täcke.

Så äger jag ett lapptäcke till, ett litet docktäcke. Kanske är det sytt av ett stort täcke. Jag tänker att det kan vara så eftersom mönstret är lite ojämnt och inte alls centrerat. I de beige trianglarna är det stjärnmönster som framträder lite olika. Uppe till vänster på bilden nedan syns en del av en stjärna i vitbottnat tyg med prickar på.

Så till sist min nysydda slöjdpåse som jag gjorde i somras. Den hör på nåt sätt ihop med gamla tider tycker jag.

Jag tycker om att sätta ihop olika tyger och sen dekorera med ett band, ett broderi eller kanske några knappar. Den här innehåller gamla tyger och bolstervar, nya tyger, en bit av en jeanskjol, kläde i olika färger, ett band med siffror och ett märkband med mitt namn på. 

Glimtar från Kina

För ungefär ett år sen var jag på en fantastisk resa i Kina. Vi började i Shanghai, fortsatte till Jiangxiprovinsen och städerna Nanchang och Guangchang. Därefter var vi i Peking ett tag för att till slut tillbringa ca en vecka i Guangxiprovinsen i städerna Guilin, Yangshuo och Nanning. Totalt var vi i Kina i två veckor. 

Denna resa var något av det mest fantastiska jag gjort i mitt liv. På kvällarna var jag helt slut av alla intryck. Det var massor av folk, fantastiska vyer, höga hus, vackra saker, god mat mm mm.

Vi tog en massa foton som ännu inte är sorterade. Minneskorten är inlåsta i bankfacket. Alla bilder är sparade på datorn och på en extern hårddisk också. Jag har bara inte riktigt orkat ta tag i de ca 6000 bilderna.

Några foton finns iallafall lätt tillgängliga i min telefon. Tur det!

Här kommer ett litet smakprov.

  

    Shanghai by night.

    Marknad i Guangchang.

    En kärra med bambuskott.

   Täcke på vädring.

    Och så till sist en stilig skurmopp.